Ännu ett besök i operationssalen

Så ligger man här igen, på en smal brits klädd med gröna dukar. Denna gång är det dags för byte av min CDK (central dialyskateter). Den gamla hade börjat att halka ut ur bröstet, ca 10 cm, annars var det inget fel på den. Senaste bytet gjordes i februari i år, så den var närapå i nyskick. Troligtvis gjordes det någon miss när jag fick min CDK i februari, det finns ett stopp, en så kallad cuff på slangen som ska sitta innanför huden, tanken är att den ska växa fast och på så vis fixera CDK:n. Fast min hamnade utanför och där fastnar den inte.

8:00 ska operationen inledas, om inte något kommer i vägen, och det gör det ju förstås. Akutfall har förtur och akutfall formligen rasar in.

15:00 ska det då vara min tur, men nånting händer under operationen, jag får en rejäl hostattack, råkar i andnöd och kräks ett flertal gånger, all personal i salen rusar till undsättning.

Vad som hänt är, enligt kirurgen, att jag fått en luftemboli, en typ av luftpropp i blodomloppet, men vi hade tur?! att det inte slutade värre. Ett värre slut hade varit om den hunnit till hjärtat med risk för infarkt m.m.

Som påföljd av detta så måste jag ligga kvar för observation under kvällen och natten, min sambo, som blivit underrättad om vad som inträffat, har kört (antagligen alldeles för fort) till sjukhuset för att stötta mej, även min syster kommer på besök under kvällen.

Har antagligen vid det här laget vant mej vid sjukhusmiljöer och allt vad det för med sej, för på nåt sätt känns det okej att stanna kvar. Självklart kommer jag att sakna min dotter och visst blir det ensamt i sängen utan min sambos varma kropp bredvid.

PS/ trots missödena, fick jag min CDK utbytt och den funkar såå bra. Om ca 1 månad ska min fistel vara så stark att den kan tas i bruk, och då ska CDK:n bort igen (håll tummarna tack). /DS