Apropå extra liv, så sa min underbara sambo till mej efter incidenten med CDK:n (se tidigare inlägg).
Vet du om att det här var femte gången på två år, som du var nära att dö. Förstår du att man är på helspänn och undrar vad som kan hända härnäst.
Förstår exakt vad hon menar, och jag lider verkligen med henne. Att jag dessutom går på dialys minst tre gånger i veckan och är ofta ganska orkeslös efteråt, gör att hon får dra ett stort lass både mentalt och fysiskt.
Under de nämnda två åren har jag hunnit med att vara inlagd på Intensiven i två omgångar, Hjärtintensiven tre gånger, akuten, ett tvåsiffrigt antal gånger, bland annat efter att en krock med en lastbil (där kunde det ha gått riktigt illa) svår lunginflammation (hamnade på IVA mer död än levande, två gånger). Dessutom har det varit ett flertal besök pga syrebrist, stopp i fistel mm.
Behöver jag tillägga att jag är en olycksfågel (enligt mej) eller snarare en klantskalle(enligt andra). Stukningar, skär och klämskador och att saker bara faller i bitar i mina händer, verkar höra till min vardag.
Som sagt, stackars min sambo. Att hon pratar om att ha ett andra barn och att gifta sej med mej, kan man se som ett underbart kärleksbevis, eller så är hon helt galen.
Jag tror på kärleken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar