Tredje gången på tre veckor.

Hej, säger de på vårdavdelningen. Har du klippkort här säger en sjuksköterska och flinar, antagligen mest åt sitt skämt och än min närvaro. Jäpp, då var man här igen, nu har fisteln som man fick för tre veckor sen lagt av. Så här gick det till.

Igår under sista timmen på dialysen, lyssnar en läkare på fisteln, eller försöker rättare sagt. Han hör och känner en svag puls, men det karaktäristiska "svirrandet" lyser med sin definitiva frånvaro. Det verkar som om det inte blir något fredagsmys med familjen ikväll, utan snarare en snark och pruttnatt i en fyrmannasal sjukhuset, snacka om kontrast.
Så upp till avdelningen för inskrivning, skrubbning och på med op-skjortan, ikväll ska jag opereras. Trodde jag, efter några timmars väntan kommer beskedet att det blir tidigt i morgon bitti. Var redo från kl. sex blir jag meddelad.

Jag är mer redo än en scout redan klockan fem. Strax innan klockan slår sju, så får jag höra att det är försenat, men vi hoppas att det blir av i helgen, säger dom. Tre timmar senare, mycket positivt, åker jag ner till operationsavdelningen. Dom har bestämt sej för söva mej, ingreppet verkar bli mer komplicerat än de trott från början. Härligt, tänker jag, nu får man komma till Paradiset (se tidigare inlägg). Kvart i ett vaknar jag av någon säger mitt namn gång på gång, inte högt men ändå inte viskande, nu har hon sagt mitt namn minst fem gånger, eller de är vad jag har registrerat, och ligger fortfarande och blundar, undrar hur länge hon orkar hålla på.
Det här är början på uppvaket och en av de bästa stunderna på ett sjukhus (utskrivningen hamnar före i topplistan).
Jag slår upp ögonen, och ser en mycket lättad sjuksköterska, något hes i rösten kanske.
Hon berättar att allt gick bra och att det gick att få igång fisteln igen, så det blev ingen större operation och du behöver inte konvertera till vänsterhänt för att kunna sticka dej själv.

Nu är det sen kväll, andra natten på sjukhuset, eftersom det blev en senare operation än planerat så får jag vara kvar en natt till, nu är vi två i salen. Fick dessutom ett rejält blodtrycksfall och svimmade tidigare ikväll, vilket ledde till några kontroller, typ EKG, blodgas, syreupptagningsförmåga med mera. Får nu syrgas genom en så kallad grimma.
Hemresa fredag eftermiddag, inställt pga stopp i fisteln, hemgång lördag inställt pga försenad operation och hemgång söndag i riskzonen pga blodtrycksfall. Det lutar åt att det blir en skäggig patient som åker direkt från avdelningen till dialysen på måndag morgon.

Nä, nu ska jag surfa runt på Blocket och drömma mej bort lite bland alla saker som folk inte vill ha och jag inte har råd med.

Första läkarbesöket

I onsdags var MBD, på sitt första läkarbesök, första nålsögat liksom. Prover var inlämnade någon dag innan och nu var det dags för genomgång och samtal med läkaren. Provsvaren fick godkänt och första hindret var passerat, typ som att passera dubbelbågarna i början på krocket, fast här gäller det livet och inte någon trivial sommaraktivitet.
Nu siktar vi på bågen till vänster och sen rakt igenom krysset i mitten (eller kyrkan eller korset eller vad man nu vill kalla det).

Vet inte om MBD verkligen förstår vilken insats han gör för mej och min familj, men vi ska komma på nåt sätt att visa det, men nu har i alla fall MBD, i och med sitt första läkarbesök, fått vetskap om hur många prover som måste göras. Det är många, men det är inga smärtsamma tester, som tur är.
Det finns risk för att man låter pressande och att man skapar höga förväntningar, men MBD är faktiskt vår stora hjälte.

Minst fem skäl till ständig oro.

Apropå extra liv, så sa min underbara sambo till mej efter incidenten med CDK:n (se tidigare inlägg).

Vet du om att det här var femte gången på två år, som du var nära att dö. Förstår du att man är på helspänn och undrar vad som kan hända härnäst.

Förstår exakt vad hon menar, och jag lider verkligen med henne. Att jag dessutom går på dialys minst tre gånger i veckan och är ofta ganska orkeslös efteråt, gör att hon får dra ett stort lass både mentalt och fysiskt.
Under de nämnda två åren har jag hunnit med att vara inlagd på Intensiven i två omgångar, Hjärtintensiven tre gånger, akuten, ett tvåsiffrigt antal gånger, bland annat efter att en krock med en lastbil (där kunde det ha gått riktigt illa) svår lunginflammation (hamnade på IVA mer död än levande, två gånger). Dessutom har det varit ett flertal besök pga syrebrist, stopp i fistel mm.
Behöver jag tillägga att jag är en olycksfågel (enligt mej) eller snarare en klantskalle(enligt andra). Stukningar, skär och klämskador och att saker bara faller i bitar i mina händer, verkar höra till min vardag.
Som sagt, stackars min sambo. Att hon pratar om att ha ett andra barn och att gifta sej med mej, kan man se som ett underbart kärleksbevis, eller så är hon helt galen.
Jag tror på kärleken!

Det sägs att katter har 9 liv (ett väldigt märkligt inlägg).

Att katten sägs ha nio liv att slösa med, och då antar jag att katten behåller sin identitet, hemadress och matte/husse, och inte flummar runt som andra personligheter, i andra århundraden eller på andra planeter.

Jag utgår alltså från att om nu en katt, låt oss säga att katten heter Pepsi och bor hos matte i betongstaden Bredäng. Oavsett hur många liv Pepsi nu sumpar, så kommer inte Pepsi i livet efter att vara en oduglig båtbyggare på 1600-talet, specialist på regalskepp eller dyka upp låt oss säga 1982, som Håkan Hellström och skutta runt och sjunga om Lena.

Fast det vore kanske kul att få uppleva när Dexis Midnight Runners kommer med bortförklaringar gällande låtstöld, när de året efter slår igenom med låten om Eileen.

Alltså, oavsett olycksorsak, så kommer Pepsi i livet efter, alltid att bo i Bredäng.

Min teori, förresten, om det här med kattens nio liv, kommer ifrån att när en katt faller från en höjd, så landar den alltid på fötterna, vilket beror på att dom parerar med svansen och vänder sej rätt i luften. Om det är någon som har en annan teori, så är du välkommen med den.

Om det nu finns någon som orkar läsa ända hit.

Vad jag ville komma till med denna lilla inledning, är. Kan en människa också ha flera liv, ni som har läst allt och inte fuskat och hoppat hit direkt, vet att jag menar att man behåller sin fulla identitet och blir inte Mao eller Alice Babs eller vem man nu tror på.

Är det så, så har jag troligen sumpat minst fem, och skulle man gå igenom de olyckor (inte fullt lika allvarliga) som jag varit inblandad i bara på sommarstället, som tex överkörd av motorbåt, påkörd av vagn till en båtslip, fallande träd, fastnat under rullande timmer, ramlat ner från tak med mera.

Hmmm, om man spånar vidare i det här utdragna, faktiskt ganska meningslösa inlägg, så är min nästa undran: Kan en människa ha fler liv än katterna. Vem vet, vi kanske har dubbelt så många, och tänk om vi skulle ha svans, hur många liv skulle vi ha då.

Fast, som avslutning, det här med svans, tänk dej vi killar i duschen, efter en tex innebandymatch. Uppställning för mätning fram. Tack, snurra 180 grader, mätning. Avsluta med helikoptern, Pelle och Lill-Erik kan väl ta svansen om de vill........

Ännu ett besök i operationssalen

Så ligger man här igen, på en smal brits klädd med gröna dukar. Denna gång är det dags för byte av min CDK (central dialyskateter). Den gamla hade börjat att halka ut ur bröstet, ca 10 cm, annars var det inget fel på den. Senaste bytet gjordes i februari i år, så den var närapå i nyskick. Troligtvis gjordes det någon miss när jag fick min CDK i februari, det finns ett stopp, en så kallad cuff på slangen som ska sitta innanför huden, tanken är att den ska växa fast och på så vis fixera CDK:n. Fast min hamnade utanför och där fastnar den inte.

8:00 ska operationen inledas, om inte något kommer i vägen, och det gör det ju förstås. Akutfall har förtur och akutfall formligen rasar in.

15:00 ska det då vara min tur, men nånting händer under operationen, jag får en rejäl hostattack, råkar i andnöd och kräks ett flertal gånger, all personal i salen rusar till undsättning.

Vad som hänt är, enligt kirurgen, att jag fått en luftemboli, en typ av luftpropp i blodomloppet, men vi hade tur?! att det inte slutade värre. Ett värre slut hade varit om den hunnit till hjärtat med risk för infarkt m.m.

Som påföljd av detta så måste jag ligga kvar för observation under kvällen och natten, min sambo, som blivit underrättad om vad som inträffat, har kört (antagligen alldeles för fort) till sjukhuset för att stötta mej, även min syster kommer på besök under kvällen.

Har antagligen vid det här laget vant mej vid sjukhusmiljöer och allt vad det för med sej, för på nåt sätt känns det okej att stanna kvar. Självklart kommer jag att sakna min dotter och visst blir det ensamt i sängen utan min sambos varma kropp bredvid.

PS/ trots missödena, fick jag min CDK utbytt och den funkar såå bra. Om ca 1 månad ska min fistel vara så stark att den kan tas i bruk, och då ska CDK:n bort igen (håll tummarna tack). /DS