Kreatininvärdet i min kropp är som Insane är för Grönan, oförutsägbar, nervkittlande mm. Värdena har gått upp och ner, Isotopröntgen och biopsier har varvats med rejäla doser Kortison. Nu är immunförsvaret så lågt så att om någon nyser i Djakarta, så bör jag stänga fönstret och hålla andan ett tag.
Svampar börjar ta över munhåla och svalg, men herregud vad kan hända, jag är på ett sjukhus. Livet leker och jag har det faktiskt väldigt bra, man får helt enkelt skjuta upp hemresan en vecka eller så.
Någon gång i höst sänder SVT, "Fråga doktorn" där jag kommer att medverka på ett eller annat sätt, får väl se hur mkt dom klipper bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja du, det här med "hoppande"kreat, det är vi som sagt mycket bekanta med... Precis som du skriver du är på sjukhuset så det är ju bra.Härligt ändå att det går åt rätt håll. Tack för att du delar med dig.
Hur går det för dig? Jag hoppas och tror att det går åt rätt håll hela tiden......
ska hålla koll på Fråga doktorn...:-)
Det går åt rätt håll, alldeles underbart. Kreat låg vid senaste kollen på 127, vilket är det lägsta värdet sedan 1988, då det började stiga, vid min första transplantation 1997, gick det aldrig under 200 i krea, men jag var ganska nöjd ändå....
Fy dig som lurade mig att skratta åt dig ... såret är inte skrattbart ännu.
Hoppas verkligen att allt har stabiliserat sig nu för dig. Själv har jag haft sån tur att jag nästan blir rädd, alla värden är kanon, krea på 74 vilket är bättre än syster Jarmo hade du vet vem han är eller hur?
Visst blev man bortskämd där på fina avdelningen med bästa personal jag någonsin mött.
Nu harvar jag hemma en stund i taget och jag är guuuud så trött men glad att vara just hemma.
Kram på dig
Maggan Livsglimtar
Visst är personalen härlig, min dotter blev kär i Jarmo (hon fick ett plåster med en nalle på).
Jag och en av nattsköterskorna satt och kollade på Scrubs, något dygn efter OP. Just det avsnittet var faktiskt tyvärr mkt roligt, aj aj i magen.
Vem är inte kär i Jarmo tror även min man är drabbad, idag pratade de både i telefonen och på avdelningen. Husbilar och husvagnar, de har mycket att prata om ...
Skratta är fortfarande inte helt ok, men jag försöker tänka att det är som en inre massage, då borde det väl vara lite bra iallafall.
Kram på dig och skriv gärna lite i bloggen så jag får höra hur det går för dig nu, du är ju en bit före mig.
Kram o go helg
Maggan livsglimtar
Skicka en kommentar